onsdag 26 mars 2008

put your hands together one time



När Brian Wilson skrev Pet Sounds, och kanske inte kände sig på toppen av världen direkt, gjorde han allt för att skivan skulle få lyssnaren att känna sig älskad. En sugig marsmånad 2008 förstår jag vad han menade, och vad han kanske försökte uppnå. Jag har därför gjort en mix som omfamnar den väldigt omskrivna ”deephousetrenden” och håller den mjukt till bröstet. För att det är musik som ibland kan få en att känna sig älskad. Och så är det rätt mycket percussion också.

Låtlistan:

Jackmate – Gothan Dub (Philpot)
Shackleton feat. Vengeance Tenford – Death is not final (Skull Disco)
Melon –Nitzi (In My Mind, So Fine) (Ratio?)
H.O.S.H. & Solomun – Milkyway (Diynamic)
Melchior Productions – Don Juan (Perlon)
Anthony Collins – Bricolage (Liebe Detail)
St. Germain – Rose Rouge (Luciano Edit) (Unreleased)
Mathias Kaden – Synkope (Daniel Stefanik remix) (Vakant)
Mara Trax – Get Loose (Oslo)
Lawrence – Pond (Dial)
Tolga Fidan – All pleasure is relief (Vakant)
+ Omar S – Day (AOS)

Slinky - Marsmix08


Ses på lördag hoppas jag!

/ E

tisdag 25 mars 2008

vad som alltså gäller på lördag:



Både Pär Grindvik på Knas och släppet på Kroppkakan var fina kvällar, men det kliar ändå i fingrarna (och fötterna) efter ett riktigt PHYSIQUE - senaste var ju i början av februari! Det är soft med spontana grejer ibland, men egentligen vill man ju helst av allt ha minutiös precision, genomtänkt organisation och VÄRLDENS TORRASTE KICK i UPPSALAS FETASTE SOUNDSYSTEM (per capita).

Och bristen på strobe förra lördagen var ju faktiskt helt oacceptabel - den har gått upp i rök! (trots bristen på rökmaskin.)

Så på lördag hoppas vi verkligen få återse er alla på PHYSIQUE, vi tror det kommer bli så fint!

Gästar gör RONAN FITZGERALD som tar med sig den finaste technon från sin nya hemstad London. Ronan har tidigare varit resident på Bodytonic i Dublin och utöver det driver han den hyperintressantao och sympatiska bloggen House Is A Feeling (http://www.ronanfitzgerald.net/houseisafeeling) samt skriver för THE internetmagasin om dansmusik: Resident Advisor (http://www.residentadvisor.net)

Dessutom har vi bjudit in Nicole aka Cactus för att dela decksen med Dub Demon Dohnhammar på övervåningen.

Självklart även Futte & Slinky som värmer med varma, organiska tracks och uppfunkade basgångar.

Vi öppnar 21 och stänger vid 02, sen får vi se vart det bär av...
Glöm inte pengar till inträde (40/60kr), bubbel (100kr) och ej heller kårleget.

SES!

måndag 24 mars 2008

LDN



Jag har spenderat min påsk i London och börjar känna mig som PHYSIQUE-bloggens egen utrikeskorrespondent; nu med en fräsch rapport från ännu en av europas huvudstäder!

London är ju inte hippt längre, i alla fall inte på det sättet som det var på nittiotalet när det liksom var helt självklart att det var europas hipstermekka. Ingen säger idag ”jag har köpt den på en second hand-marknad i London”. London är dyrt, och överallt är det övervakningskameror, och i bussarna sitter skyltar som talar om att det är ”criminal offence” att planka. London är inte en stad för au pairer längre, det är en stad för folk som håller på med investment banking (åtminstone nån månad till för i alla tidningar skrev dom nästan uteslutande om den stundande fastighetskrisen som tydligen skulle bli värre än i USA).

Men det var nice också. Östra London är nice – det är kanske inte hippt längre i meningen mycket-bättre-än-Sverige, men det finns fina kläder och indiska restauranger. Jag plockade upp ett exemplar av Vice och min kompis Henrik var med som en DO. En övertydlig illustration av det ovan sagda kanske, men det är sant. Västra London är också nice. När jag vandrade ner för Portobello Road höll jag på att krocka med Andres Lokko, han var väl på väg till Honest Jon’s skivaffär kan tänkas, visslandes. Även det mötet kändes som att det bar på någon form av övertydlig symbolik.



Min vän som bor i London och som jag var och hälsade på är, hör och häpna, inte speciellt intresserad av musik, och särskilt inte av techno. Därför var jag på klubb själv för första gången i mitt liv. Jag tänkte att det skulle kännas obekvämt men det gjorde det inte. Jag kunde koncentrera mig enbart på att dansa, och behövde inte tänka ”hmm har mina kompisar kul, hmm är min kompis ok”. Lite som att gå på bio själv men taget till sin spets. Jag var på ett ställe som heter 12 Acklam Rd, som ligger under Westway vid Portobello Road. Det var ett fanzine som heter Faith (bra fanzine, intervju med Raresh och Petre Inspirescu i nya numret) som hade festen, och Ame och Dennis Ferrer spelade. Dom hade två Funktion One-stackar i ett ganska litet rum med balkong runtomkring (typ som ett mindre China-teatern) så ljudet var fantastiskt. Ame var väldigt bra på så vis att dom spelade väldigt bra låtar och mixade dom väldigt fint – men det var också ett väldigt väntat set. Om man lyssnar på deras Coast 2 coast-skiva och tänker lite på vad det funnits för tech house-hits sen dess som skulle kunna passat på den så vet man hur det lät. Sen spelade Dennis Ferrer som var helt briljant i början. Typ en och en halv timme in i sitt set spelade han Smith N Hack-remixen av Herberts Moving like a train och det var väl någon slags höjdpunkt för mig. Sen började han fläska på mer och mer därifrån, och så kom det en massa vocals och då tröttnade jag. Dom stängde klockan fyra men då hade jag redan gått därifrån.
Andra iaktagelser från klubblondon:
-Alla killar betedde sig verkligen exakt som man tror att engelska lads ska bete sig, särskilt en person som, för att fortsätta på temat ”symboliska kopplingar till Sverige” var klädd i Discobelle-T-shirt.
-Folk verkade inte vara särskilt höga.

På påskafton hade jag tänkt gå på M_nus tioårsjubileumsfest på Fabric. Man kunde köpa förköpsbiljetter, och jag hade läst om festen på mnml.nl långt innan den annonserats officiellt, men jag kom aldrig till skott förrän de var slut. Fabric öppnade tio på kvällen så jag tänkte att jag åker dit ett tag innan folk hinner komma och betalar in mig, och sen kan jag gå in med stämpeln sen. Halv tio var jag där och då var det kö runt hela kvarteret, värre än det brukar vara på kvalborg på stocken hemma i Uppsala. Jag stod i kön ett tag (eller ja, sjukt länge faktiskt, två timmar) innan jag bestämde mig för att jag egentligen inte ens gillar M_nus så särskilt mycket, åtminstone inte för tillfället, och gav upp. Dom skulle inte stänga förrän klockan 10.00 så jag ställde klockan på fem när jag kom hem till lägenheten, för då tänkte jag att folk skulle ha gått hem i sån utsträckning att jag borde kunna komma in och se Richie Hawtin som spelade sist i Room One. Men när klockan ringde kändes det ännu mer som att jag faktiskt inte gillar ens Richie Hawtin så mycket att det var värt att gå upp, ta bussen till andra sidan London och betala två hunda spänn för att dansa själv på en jävla klubb där ölen kostar hundra kronor styck och man nyss har vaknat.

Så Fabric är nog väldigt bra, men alltså att stå och köa sådär, så tidigt på kvällen, och tvingas höra någon mupp framför en i kön stå och orera om att Get Physical är den hetaste skiten på jorden och Booka Shade den bästa musiken som finns (tänk scenen i Annie Hall med muppen i biokön som snackar om Fellini), och sen betala halva månadslönen för att dansa lite, omgiven av hundra vakter – jag vet inte alltså.

/ E

tisdag 18 mars 2008

"Short for Chlamydia"

.



Jag tänkte bara att jag i all korthet skulle posta en låt, av ingen annan anledning än att den just denna kväll känns som Idealet.

Dave Shokh - Chlam

Sen kan jag också berätta att nästa PHYSIQUE - det riktiga - kommer att vara den 29:e mars. Då kommer en av technovärldens, som det verkar, mest sympatiska människor att spela; nämligen Ronan Fitzgerald. Ronan driver bloggen House is a feeling där han skriver saker som jag nästan alltid håller med om på alla punkter, och dyker även ofta upp som skribent på Resident Advisor som jag tycker är kanske den bästa tidningen i världen om dansmusik. Som DJ har Ronan drivit klubben Bodytonic i Dublin där han tidigare bodde, men nyligen har han flyttat till London för att jobba för BBC, varifrån han flyger till Uppsala för vår och er skull.

/ E

onsdag 12 mars 2008

lite om norge


Min syster bor i Oslo så jag var där i helgen och hälsade på. Jag tycker mycket om Oslo för det är en trevlig stad. Jag kom att tänka lite på detta med huvudstäder och huvudstadskomplex. Det känns som att Oslo är en huvudstad utan särskilt mycket komplex. Kanske beror detta på att det är typ den enda staden över huvud taget i Norge.

Ett bra sätt att få grepp om en stad är förstås att läsa dess tidningar. Norska Nöjesguiden heter Natt & Dag och den äger verkligen den oläsbara svenska Nöjesguiden. På framsidan av sitt marsnummer har dom någon form av utvikningstjej (det heter "glamourmodell" i Norge, och dom verkar helt inne på glamoutmodeller), som har gjort en låt som heter "My boobs are OK" (eller om det var allright dom var). Hon verkade sjukt populär och var med på TV också i typ norska versionen av ordjakten. Men det som är speciellt med Natt & Dag är att dom faktiskt skriver om musik i tidningen. Och inte då bara en göteborgare med två jättelånga efternamn som skriver "intellektuellt" om att Morrissey är bäst i varje nummer. Och skivrecensionerna är länge än en mening. Framförallt skrev dom 60 spaltcentimeter om nya Villalobos ("Enfants").

I Villalobosrecensionen, som jag för övrigt tycker var lite väl okritisk till hela Ricoardo-Villalobos-är-gud-grejen, skrev dock recensenten, som heter Erlend Hammer, några saker som jag tyckte var fina.

"Poenget er selvfölig at Villalobos med dette viste at han er i besittelse av et ekstremt godt öre for nöyaktig hva som er minstekravet for å kunne bringe et dansegulv til ekstatiske nivåer av mangel på selvbevissthet. Repetisjon i musikken handler om å forskyve den sedvanlige balansen mellom stasis og dynamikk, og i löpet av de 37 minuttene [apropå orginalversionen eller vad man ska kalla det av "Fizheuer Zieheuer"] forvinner dermed agså fölelsen av tid inn i et statisk sentrifugalhull av hypnotisk fravaer av ytre virkelighet. Det som kjennetegner Villalobs som som DJ er at han organiserer settene sine vertikalt mer enn horisontellt".

Så skulle dom aldrig skriva i svenska Nöjesguiden, för där står det istället att ett band kallat "Hästpojken" är det bästa som finns. Detta måste säga något om att Oslo är ganska bra. Eller så är det bara helt stört nördigt att man dömer ett helt land utifrån vad en viss tidning skriver om en viss låt. Välj själv då.

/ E

tisdag 11 mars 2008

Love Love Love Yeah

.


På lördag kör vi till 04 på Kalmar, titta gärna förbi och dansa med oss! Öppnar först vid 23, så gott om tid till förfest.

Annars sitter vi mest och letar upp ny musik, Livets Vatten, om det vore i flytande form. Men det är det ju inte, utan istället tryckvågor i luften, så Livets Vågor kanske? Istället för Eau de Vie - Vagues de Vie. Fast Eau de Vie är ju jävligt fint det med, dessutom går de två svinbra ihop, så kanske ett besök hos Systembolaget först, sen hem för att sedan komma till oss?

Hursomhelst, inför fredagen vill jag bara få ur mig ett litet tips. Inspirerad av Marco Passaranis och Franciscos set på Panorama Bar i februari, blir det mycket italo just nu. Sen så är det ju alltid mycket Radio Slave.

Vad har då dessa gemensamt?
Ja, Gino Soccio kanske?

Även om mannen ifråga varken är italienare (utan fransk kanadensare) eller strikt talat gör italo disco. Men det är nära nog. Dessutom har hans otroligt fina "Remember" - listad som all time topp tio av Marcel Dettman - remixats av Serge Santiágo, ursprungligen ena halvan av Radio Slave.
Alltså.
Italo -> Gino Soccio = Nästan italo -> Remember -> Serge Santiágo -> Radio Slave.

Så bra!

Gino Soccio - Remember [Atlantic]

Sen kommer Serge Santiágo-duben, som precis som hans här på bloggen tidigare nämnda edit på Baciottis "Black Jack", svänger som tusan!

Gino Soccio - Remember (Lost & Found Dub) [Arcobaleno Records]

Fridens
/F

fredag 7 mars 2008

Doesn't Matter If, It Is Raining

.



Tyvärr blir det inget PHYSIQUE ikväll, men misströsta inte, ty vi är istället tillbaka nästa helg på Kalmar Nation till 04!

För att råda bot på abstinensen bjuds här på en vårmix som även om den dyker på djupet, riktar ögonen upp mot himlen. En blandning av den här vårens finaste grejer, och några grejer som inte släpper taget om mig genom sin briljans.
Bara att slänga på den här och sedan Eriks mix från förra månaden på hög volym, samt bjuda in några vänner så har ni ett mini-PHYSIQUE i hemmet!



Låtlistan:

1. Seth Troxler - Barbaro's Stride [Esperanza]
2. Rhythm & Sound - See Mi Version (Basic Reshape) [Burial Mix]
3. Unknown Artist - Floete [White Label]
4. Rework - Love Love Love Yeah (Chloé Remix) [Playhouse]
5. Kadebostan - Spirit Soldiers [Freude am Tanzen]
6. Thomas Melchior - Feel Sensual [Perlon]
7. Mr G - Custom Made [Oproof]
8. Extrawelt - DistTheme [Kompass]
9. Beroshima - Horizon (Pig & Dan Remix) [Soma]
11. Joris Voorn - Blank (Deetron Paradise Beatz)
12. Rufus Wainwright - Tiergarten (Supermayer Remix) [Unreleased]

Mixen
(Kan vara lite stökig sida, men man ska iaf skriva in tre bokstäver i ett fält för att komma vidare till själva filen.)
/F

tisdag 26 februari 2008

Dags att sluta leta


Nu är den här – tidernas objektivt sett sämsta låt!

Vid några tillfällen de senaste åren har jag gjort misstaget att lyssna på p3 (”först med ny musik”). Två gånger de senaste dagarna, båda i samband med att jag diskat i köket (jag har bara en radio i köket) har jag lyssnat. Miljöbild: Mitt kök, jag diskar, lyssnar på min lilla svarta radio. Många dåliga låtar spelas, vissa som är ok också (the Dream, MIA).

Varje gång jag lyssnat på p3 (”först med ny musik”, ”musiken du inte kan leva utan”), har jag tänkt på en lista jag håller på att göra i huvudet över 2000-talets allra sämsta låtar. Jag har flera heta kandidater såsom Sandi Thoms ”I wish I was a punkrocker with flowers in my hair”, I’m from Barcelonas ”I have built a treehouse, it’s a you-and-me-house”, Mikas ”Big girls you are beautiful” samt Olas ”Do you feel like I feel Nathalie, Nathalie”. Alla dessa låtar hatar jag dock av mer eller mindre personliga orsaker, och på en ganska teoretisk grund (som jag kan redogöra för någon annan gång kanske). De är inte usla på objektiva grunder egentligen. Jag har tänkt att låtar kanske inte kan vara objektivt dåliga utan att det alltid handar om kontexten.

Men så är det inte. Jag läste en gång för länge sedan en ”krönika” (hemskt ord) som handlade om att Jackson Fives ”I want you back” objektivt sett är världens bästa låt eftersom den tar ”popens tre beståndsdelar – dansgolv, sex och kyrka” och kokar ner dom till själva essensen av pop – framfört av en femåring. Även om jag tycker det finns en lockelse i det resonemanget är jag förstås motståndare till konservativa rockismer av det slaget. Fast när det gäller den sämsta låten är det annorlunda. Umberto Eco säger i en intervju i Babel, och för den tesen i sin senaste bok, att skönhet är konstant men fulheten kan ta sig hur många uttryck som helst. I popen är det tvärtom.

Tilbaka till p3. Jag har två gånger nu hört Nickelbacks nya singel ”Rockstar” – tidernas objektivt sett sämsta låt! Det är nästan inte sant. Den är en sån stilstudie i allt som är dåligt med musik att man nästan måste gilla den.

Ni vet hur det som kallas nu-metal låter: Det är förstås den objektivt sett sämsta musikgenren. Nu-metal är som att ta bajs (dålig amerikans rock från 70-talet), spara det i en tunna i trettio år (dvs tills idag), och sen äta upp det.

Ni vet allt som är fel med rock: Att det är konservativt. Att det inte utvecklats på trettio år. Att man fortfarande har en kille som kallas ”trummis”, att den får vuxna människor att på allvar kalla sig själva ”the Edge”. Att det står för ett uppror som aldrig någonsin verkar kunna förändras.

Och ni vet allt som är fel med män: Att dom så gärna verkar vilja spela rock fast det är en död genre. Att dom ibland vill ha långt hår. Att dom vill åka på fester på Playboy Mansion och tycker att det är ”livet”. Att dom tar sig själva på allvar. Att dom beter sig som svin och ”är djur”. Att dom vill vara ”rockstjärnor” och på detta sätt ”få tjejer”.

Nickelback är på sin singel ”rockstar” själva reinkarnationen av allt det där. Ni skulle höra hur han sjunger. Han tar i. Sjunger med det som kallas känsla.

Lite av texten:

Cause we all just wanna be big rockstars
And live in hilltop houses driving fifteen cars
The girls come easy and the drugs come cheap
We’ll all stay skinny ‘cause we just won’t eat
And we’ll hang out in the coolest bars
In the VIP with the movie stars
Every good gold digger’s
Gonna wind up there
Every Playboy bunny
With her bleach blond hair

Hey hey I wanna be a rockstar
Hey hey I wanna be a rockstar


Min favorittextrad är möjligen “We’ll all stay skinny ’cause we just won’t eat”. Alltså vad menar han?

Dom i Nickelback ser ut att vara ungefär 40. Som sagt tidernas objektivt sämsta låt – nu är den här!

/ E

onsdag 20 februari 2008

februarimixen



Jag har gjort en mix med lite av vad jag lyssnat på den senaste månaden. Den är ganska housig och organisk, vilket kanske passar ett mörkt februari eftersom man längtar efter värme. Min musiksmak påverkas av årstiderna kanske mer än något annat - och jag vill alltid ha det som är tvärtom, dvs varmt och omfamnande (även om saxofonen på Lemos & Kreon-låten kanske är en aning ironisk?) på vintern och hösten, kallt och hårt på sommaren typ. Finns några låtar som bryter av helt dock (Typ Sian som ju är så sjukt mycket Berghain!). Förresten verkar detta med upphackade, alternativt "oväntade" vokaler (barnvisor, orientaliskt ylande), vara för våren 2008 vad nedpitchade vokaler var för hösten 2007. Jag gillart.

Okej låtlistan:

1. Sun Electric - Toninas (Ricardo Villalobos remix) (Shitkatapult)
2. Internullo - Sentimente (Nea Marin remix) (Desolat)
3. Sian - Wear your scars like medals (Aus)
4. Ulysse - Sometimes (Liebe Detail)
5. Johnny D - Gualia (Oslo)
6. Solomun - Beaty & the Beast (Vocal mix)(Four Twenty)
7. Reboot - Be tougher (Cadenza)
8. Lemos & Kreon - Lookoosphere feat. Iannis Lookos (Resopal Red)
9. Daniel Steinberg - I like to be (Style Rockets)
10. Dusty Kid - Luna (Tadeo remix) (Bpitch Control)
11. Matthias Tanzmann - Rugby (Mathias Kaden Penalty Kick remix) (Moon Harbour)
12. Le Noir (Radio Slave Panorama Garage remix) (Fling)
13. Ricardo Villalobos - Enfants (Chants) (Sei Es Drum)
14. Lee Jones - Aria (Tiger Stripes Remix) (Aus)
15. Jerome Sydenham & Tiger Stripes - Elevation (Radioslave Panorama Garage remix) (Ibadan)
+ Raresh - Dry Tool ([a:rpi:ar])
+ Moodyman - The theif that stole my sad days (KDJ)
16. Yuro & Trago - Primary Roots (Rush Hour)

Slinky - Mix Februari 2008

/ Erik, aka Slinky

torsdag 31 januari 2008

And There Is Smoke In My Clothes




Ännu en lista kommer krävas för att sammanfatta 2007, men jag har inte kommit fram till en slutgiltig version än. Under tiden vill jag tala om någonting helt annat, och dessutom annonsera en (fantastisk!) bokning.

Först vill jag tala lite om Iron & Wines nya album. Det är fantastiskt bra. Jag är helt tagen av det. Det var ett tag sen nu som jag lyssnade på ALBUM. Det blir mycket techno (surprise) och sen är jag en sucker för R'n'B-hittar. Därför drog jag mer eller mindre ner "The Shepherd's Dog" på slentrian. Man skulle kunna tänka sig att min betagenhet beror på de därav svagt uppbyggda förväntningarna. Men faktum är att jag till en början tyckte skivan var rätt trist, det var först efter 6-7 genomlyssningar som jag började upptäcka storheten. Sam Beams tidigare album innehåller alla fantastiska spår men är, precis som Devendra Banhart's skivor, ganska ojämna - mycket på grund av hur jämntjockt producerade de är. Endast de fantastiska spåren skiner igenom de trista arrangemangen. I och med den grymt fina 5-spåraren "Woman King" tillfördes en fylligare instrumentering och på "The Shepherd's Dog" förfinas denna forlel till fulländning. Sams röst smeker arrangemangen i en hes, mumlande falsett. Jag får rysningar.
Börjar känna mig lite väl medelålders manlig musikskribentspornografisk nu. Blir orolig för att jag ska börja lyssna på Jeff Buckley och prata om innerlighet och så vidare. Ugh.
Dags för TECHNO.

Jag vill bjuda på ett tidigt påskägg - PHYSIQUE #8: Cassy!



Resident på Berghain/Panoramabar och Ostgut Tonträgers val till att sammanfatta vad Panoramabar handlar om med den första Panoramabar-kompilationen förra året. En fantastisk mix! Hon har även gjort mycket fina släpp på bland annat Perlon och samarbetat med bla Steve Bug och Ricardo Villalobos. Alldeles häromveckan kom hennes mix på Prosumers nya tolva Turn Around på Ostgut och den är grymt vibbig!
Vi är sjukt redan sjukt peppade inför denna kväll den 25e april och kommer dessutom köra till 04. Det känns nästan overkligt, men tillsammans kanske vi kan toppa novemberkvällen med Sydenham!

Annars kör vi på med terminspremiär och PHYSIQUE #5 lördag den nionde februari. Vi tar er varsamt till technohimlen i det lilla formatet - dock sjävklart med det stora ljudet och de stora känslorna samt en och annan överraskning! SES DÅ!

onsdag 23 januari 2008

alltså döda mig




En morgon 2008 i sällskap med Sveriges största rocktidning Dagens Nyheter:

"Pascals tre byggstenar är gitarrer som svider i öronen, en rytmsektion som hotar knäcka dina revben och ett vrålande av korta repetitiva texter. Tillsammans utgör de en bluesig, mörkt mullrande suggestion som kan knappt har hört maken till sedan Gun Clubs glansdagar. Det här är rock med spända halssenor, det är rock på desperationens brant, det är rock som aldrig någonsin blir passé.

[ . . . ]

Såvitt jag förstår tar ingen av dem direkt strid med någon speciell, men de känns som avsedda att explodera i ansiktet på alla dem som har annekterat hela det populärmusikaliska fältet för tillfälliga trendattribut".


Aldrig har det känts mer angeläget att helhjärtat gå in för "hela det populärmusikaliska fältet för tillfälliga trendattribut".
Länge leve tillfälliga trendattribut!
Tillfälliga trendattribut 4 eva!

/ E