lördag 24 november 2007

Home and dry



Berlin var förstås fantastiskt, fast det var mycket kallt och vi frös. Jag tänkte jag skulle försöka förmedla några av mina personliga musikaliska höjdpunkter.

Första kvällen var vi på Mobilee-kväll på Tresor. Kanske 90% av publiken bestod av killar, varav av många hade köpt Tresor-tröjor som det stod True Spirit på i en kiosk. Typ som på en rockkonsert med till exempel Metallica. Många sportade även det som Fabian kallar "Housemeister-stilen": Keps buren så som hockeyspelare brukar bära sina kepsar, ganska tight T-shirt, billiga basketsneakers och ring i örat. Typ som en väldigt tysk version av den klassiska ölsvennen. (Vi beskrev stilen för vår tyska vän Laura och frågade vad den kallades - "we call them hiphopers" sa hon. Kanske är det så tyska lantishiphopare klär sig). Musiken var inte så himla spännande egenltligen - det blev väldigt tydligt att man mer och mer tröttnat på hoppig och blippig minimaltechno. I källaren spelade Excercise One och det var bra, antagligen mycket på grund av det massiva ljudet. En kille stod med huvet bokstavligen inkört i ett av baselementen hela kvällen - ingen brydde sig. Anja Schneider spelade däruppe, det var ganska kul men helt ärligt inget att gå i taket över. Och så spelade Pan-Pot live. Jag hade varit på toa och hörde i trappen att dom la på (eller klickade fram, dom använde Traktor vilket kanske var lite förvånande) sin hit Charly, som jag tycker är iallafall topp 20 denna höst. Tjoho!

Pan-Pot Charly

Hursomhelst, lördagvkällen var ju vår huvudkväll eftersom vi då hade planerat att gå på Berghain. Åh det var en så fin natt. Alla Berlins Technovikings var på plats, och även vi svenska turister som rörde oss världsvant därinne. Världens bästa klubb. När vi kom spelade Oliver Ho. Det var nice. Vi höll oss nere på Berghain-golvet. Klockan fem började Cassy spela uppe i Panorama Bar. Det var så sjukt bra alltså. Allting vi hade pratat om var fel med Mobilee-kvällen (vi var överens), och allt vi sa att vi önskade oss istället, levererade hon. Hon gjorde verkligen allting helt hundraprocentigt rätt i tre timmar, det var nästan inte sant. Isället för det tröttsamma hoppandet och blippandet fick vi nu ett mycket mjukare, men samtidigt mer intensivt, sound med mycket större ljudbild, massor av stabs och Detroitiga pianon. En av många höjdpunkter var det här låten, som egentligen kanske inte är den mest representativa för hennes set, men som ändå var en av peakarna i peppnivå. Då var klockan runt halv åtta på söndag morgon, och ljuset hade sedan länge börjat tränga in genom persiennerna framför fönstren, men det kändes som att tiden stod stilla därinne:

Len Faki - My Black Sheep (Radio Slave remix)

Ännu senare på morgonen spelade även just Len Faki nere på Berghain. Ganska hård och "tydlig" techno, och även det sjukt bra! Jag var mycket trött men lycklig när jag stapplade upp för trapporna till Ostbahnhof söndag förmiddag. Sen när vi vaknade på kvällen var ju Panorama Bar fortfarande öppet. Kändes en smula märkligt, men gött, att kliva upp ur sängen och ta U-Bahn direkt tillbaka för att fortsätta dansa, på ett ställe som fortfarande var öppet sen natten innan. Men alltså det var ju en helt ultimat bakisaktivitet. Jerome Sydenham, som vi alla är bekanta med nu, spelade dom sista timmarna denna Berlinhelg, och anpassade sig bra efter den ganska speciella stämning som rådde i lokalen, som nu kändes ännu mer som om den befann sig bortom tid och rum. När den här låten gick på, med sin melankoliska melodi och sitt samspel mellan piano och typ elgitarr, skulle man nästan ha kunnat fälla några tårar över att man älskar musik så mycket.

Julien Jabre - Swimming Places (Jerome Sydenham remix)

/ E

fredag 23 november 2007

Rictigt fett



Den här videon alltså, jag vill bara snöra på mig dansskorna och hoppa på flyget till Rumänien.
Återkommer med rapport från Berlin och nya tracks inom kort.

Här är förresten en four-to-the-floor-dubstep typ. Ska vi säga techstep, eller är det ingen som bryr sig längre? Just det. Skitbra!

Dusty Kid - Kore (Boxer)


/F

fredag 16 november 2007

Shooooom!




Snart ska vi till Berlin och jobba hårt på dansgolvet. Fint det.
350 kronor fram und tillbaka är ju stört som fan, det kostade mig mer än det dubbla att åka enkel väg Göteborg - Uppsala.
Men men, här är i alla fall nya Kollektiv Turmstrasse, melankolisk techno för en helg i Berlin.

Kollektiv Turmstrasse - Eskapade (Diynamic)

/F

torsdag 8 november 2007

It's a belgian thing

Hej hej och tack för senast etc. Nu har det snart gått en vecka sen senaste Physique och det är på hög tid att det händer något här igen. Jag tänker varken bjuda på några spännande anekdoter eller delge er några av mina högst triviala funderinger kring technon i dagens samhälle. Det enda jag vill är att bjuda på två låtar som jag har lyssnat mycket på den senaste tiden och som dessutom har gett mig grav Berghain-abstinens. Låtarna lyckas nämligen på något sätt ganska exakt fånga den där känslan man får av att trängas med 300 läderbögar i ett elkraftverk utrustat med ett av världens största ljudsystem.

Först ut är är Baciotti - Black Jack (Serge Santiago Edit). Låten Black Jack, som först släpptes runt 1977, är i originaltappning faktisk ganska hemsk. Som enklast kan den väl beskrivas som italiensk disco när den är som allra fånigast. När Serge Santiago däremot trycker på de rätta knapparna och lägger på en synth som för tankarna till en mistlur börjar det däremot hända grejer. Låten kan väl sägas ha ett så kallat "nydisco-sound" (hugah), men har till skillnad från mycket av den samtida discon, som i ärlighetens namn ofast är ganska lam och osar både musikskola och trevliga parmiddagar, en svärta som sällan skådas i dessa sammanhang. När den där mistlurssynthen jag nämnde tidigare inte smyger, utan vräker sig in efter två minuter går tankarna knappast till gröna kullar och dyrt vin. I ärlighetens namn går tankarna inte någonstans överhuvudtaget. Snarare försvinner begrepp som "tänka efter", "fundera lite" och "associera" snabbare än kvickt ur ens huvud och det enda man vill är att kasta sig in på dansgolvet (eller där det finns plats) och bara skrika, "Ge mig! Ge Mig Ge mig!".

Låt nummer två är Liberty City - If You Really Want Someone från 1993. Jag hörde den först på 3voor12 i ett dj-set av Berghain-residenten Marcel Dettmann och blev minst sagt helt jävla knäckt. Tyvärr hade jag ingen aning om att det var just den här låten när jag hörde den så jag skickade ett mail till skivaffären Hard Wax och frågade om de kunde hjälpa mig. Det kunde de. Men låt mig säga att det tog ett otal nedladdningar innan jag hittade den mix av låten jag var ute efter. Originalversionen är helt ok men låter som mycket annan house från början av 90-talet. I den här mixen däremot förvandlas låten till ett elakt belgiskt basgångsmonster som åtminstone jag gärna skulle vilja möta på ett mörkt dansgolv. Jag har ingen aning om vem som ligger bakom spektaklet men den skyldige måste antingen ha varit medlem i Front 242 eller bara haft en jävligt bra dag. Enjoy.

/A

fredag 2 november 2007

Not standing at the bar clubbing, but you know - clubbing like dancing!



Idag är det dags. Kornél och Sydenham där uppe, Dub Demon Dohnhammar på dubstep med Erik Enoksson på trummor där nere. VIBB!

Nedan följer en trio Sydenham-produktioner till kvällens förfest, så att ni kan värma upp peppen!

Motorcitysoul - Space Kätzle (Jerome Sydenham Remix)
Först ett helt nytt och sparkling fresh släpp på Aus Music. Motorcitysoul gör fina, djupa produktioner, till exempel "Aura" tidigare i år. Det här släppet är ännu finare, luftig och melodiös. Sydenham kommer in på b-sidan med en tyngre och mer drömsk känsla. Perfekt för dans vid soluppgång på någon balaerisk ö (Åh, längtar till värmen och sorglösheten!).

Dennis Ferrer & Jerome Sydenham - Sandcastles (Original Mix)
Classic Sydenham, crossover-hit från 2004. Börjar bedrägligt lugnt, bygger på syntarna, sen kommer stabsen och sist men inte minst världsmusik-körerna vi alla älskar. VIBB.

Copyright feat. Song Williamson - He Is (Sydenham & Ferrer Inc Vox Mix
The joy, yes he is!
My life, yes he is!
My peace, yes he is!
My strength, oh yes he is!
My brother, yes he is!
My soul, yes he is!
My pain, yes he is!
A friend, yes he is!

Gospelhouse över techno är fan skiten!

Ses ikväll, drick ordentligt med vatten innan ni går så ni inte svimmar av dansen, värmen och svetten!

/F