Beauty And The Beat

Förra helgen tog nästan kål på oss, men fan vad kul det var!

Ingen tid för återhämtning, på fredag kör vi igen. Mer info kommer senare ikväll, men jag kan säga er att det kommer bli superfint.

Här kommer i alla fall lite fina tracks att vibba på fram till fredag:

Soul Capsule - Waiting 4 A Way
Deras första släpp Las Ramblas från 99 användes inte mindre än fem gånger på Richie Hawtin's banbrytande mixskiva DE9. Består bland annat av Tim Hutton som gjorde den fantastiskt fina Colours 2001, vilken remixades utmärkt av Freeform Five när det begav sig. En dub-edit på den här släpptes så sent som i torsdags, men originalet från i juni är mer finstämd och stämningsfull. Melankolisk techno at it's best!

Kaliber - Kaliber 15.2
Senaste delen i Kaliber-serien, som varierar från okej till fantastisk. Även om a-sidan är lite tråkig, så gillar jag b-sidans mörka mys.

Petre Inspirescu - Emancipare
Split-tolva med Rhadoo och Dan Andrei, också från Bukarest. Inspirescu forsätter leverera, här med en riktigt fin, skönt ihålig echo-stab. Rumänerna tar över!

VURMA FÖR BURMA!

/F

PHYSIQUE #1:Såhär kul var det

the lost bävern pics

Om någon är med på en bild och inte vill det så kan ni väl maila så tar vi bort den. klubbphysique@gmail.com

Annars ses vi fredag kväll då!

If house is a nation, I want to be president.

Nu är det dags, vi är sjukt peppade och samtidigt stressade! Men det blir gööött.

För att redan nu börja värma upp inför en svettig fredag vill jag dela några tracks för att förmedla VIBBEN:

Vibb #1: Förväntan/Pre-Rave
Jichael Mackson - The Grass Is Always Greener
Riktigt fin puttrande techno med mycket eko, mysiga vocals och en skimrande sampling av Chris Isaac's "Wicked Game" som smyger in i slutet.

Vibb #2: Pump/VIBB!
Shackleton feat. Jackson Del Ray - Next to Nothing (Guillaume & The Coutu Dumonts Mix)
Shackleton återvänder efter en massiv - men subtil - hit med Blood On My Hands som ju remixades fantastiskt av Villalobos, med ännu en fantastisk dubsmygare. Här i en remix som verkligen lyfter fram svänget och pumpet i basen, signerad Guillaume & The Coutu Dumonts som även är aktuella med en fin tolva på Hartchef Discos.

Vibb #3: Pulse your hands!/KRAZY SHIT!
Lil' Mama - Lip Gloss (Krazy Fiesta Remix)
Den här remixen tar det strippade originalet och strippar bort allt, samplar de sjukt vibbiga vocalsen och limmar ihop dom perfekt med ett svängigt men fett electropump. Två ord: SJUK PEPP!

Vibb #4: Vacker utmattning/Post-rave
Ricardo Villalobos - 1º Encuentro Latinoamericano de la Soledad
Villalobos puttrar vidare på ett rent fantastiskt sätt, en närmast legendarisk bootleg som först nu blivit släppt i och med hans mixskiva i Fabric-serien som starkt rekommenderas! Det här är dock den tidigare "läckta" versionen i hela sin tjugo minuter långa prakt. Perfekt efter att massiva baskaggar och timmar av dans jobbat sig djupt in i kroppen och vibben är som bäst, alltså tidigast framåt 5-6 på morgonen när efterfesten är i sitt esse!


Till sist måste jag bara droppa den här skiten från i oss alla till er alla:
Teflon - The Wombat
Senaste släppet i den utmärkta serien ensidiga tolvor från Crosstown Rebels sublabel Rebelone, vilken tidigare figurerat i bloggen med den fantastiska The Cat signerad Radio Slave under pseudonymet Canvas. Här är det Gregor Tresher som väljer att kalla sig Teflon och ger oss en snarlik men något hårdare produktion. För färskt släpp för att veta om den verkligen står sig, men kunde inte hålla mig iom PEPPEN.


/F

Musik recenseras av Pitchfork

Musik, en typ av kreativt uttryck bestående i ljud och tystnad som manifesteras i tidens utsträckning, recenserades av Pitchfork i veckan. Betyg: 6.8.

Onion News rapporterar.

Kan inte annat än hålla med. Efter att Musiken började dansa efter kommersiella intressens pipor kan man inte kalla den för något annat än obotligt blek och urvattnad och hopplöst manierad.

/F

tysklandsporr

Detta är Turmstrasse i Berlin. Det är också den gata som gett Kollektiv Turmstrasse deras namn. Heligendamm verkar vara en liten turistort vid Östersjön, längst norrut i Tyskland. Mest känd är denna ort kanske för att dela namn med andra spåret på Kollektiv Turmstrasses nya släpp på Connaisseur. Det andra spåret (dubbel A-sida) heter Tristesse men det är ju Heligendamm som är skiten.

Två saker: Pianostabs! När basen dyker upp igen efter 4:19!

Döda mig långsamt.

Kollektiv Turmstrasse - Heligendamm


/E

Bilder från Bäverns Gränd

Dom kommer snart! Det är ju helt sjukt att det inte finns en standard, typ USB, när det gäller kamerasladdar!

Ps. Har du/ni bilder från Gränden så får ni hemskt gärna skicka dessa till klubbphysique@gmail.com så skall vi ta hand om dom med kärlek och varsamhet!
/F

"The Worry Cure"

I skyltfönstret på Studentbokhandeln. Även om man blir lycklig av Ecstasy känner jag att någon - det vill säga jag själv - måste ta det ansvar Sudenbokhandeln inte vågar och påpeka att jag har hört att det även kan finnas side effects. Det står det i allafall på drugnextonline.com. Physique - Modern Dansmusik Med Ansvar.


/ E

Dekadenta kyssar i motljus

Erik nämnde någonting om en liten bubbla i det förra inlägget. I ungefär samma lilla bubbla brukar det ibland också begreppet Baleraic diskuteras. Jo jag vet, det är asviktigt. I vilka fall som helst har jag, liksom de flesta andra, alltid haft svårt att hitta en vettig definition på vad begreppet egentligen betyder eftersom det i musiksammanhang verkar kunna innefatta allt ifrån 10 minuter långa saxofonsolon till aerobics-house. Naturligtvis är det inget större problem med luddiga begrepp då detta ju skapar möjligheter att kunna inbilla sig att man själv fattar precis vad det handlar om.

I våras tankade jag en mix från den utmärkta mailordern Flexx. Mixen hette ”Broeno balearic Bliss” (Broeno heter han som har satt i hop mixen) och var egentligen inget speciellt, förutom en liten detalj; inledningslåten! Precis när den extremt dova sub-basen mullrade igång efter några sekunder fattade jag att det här, det här är Balearic! Nu har det gått några månader sen jag hörde låten för första gången och jag har fortfarande inte ändrat mig en tum, det här ÄR balearic. Det plastiga beatet, skriken och den wobblande basgången- allt sitter verkligen som smäck. Jag föreställer mig överlyckliga nordeuropéer på Ibiza runt sommaren 1990, hur de kastar armarna i luften och unisont skriker att det här är det bästa de någonsin varit med om. Kort sagt skriker låten vardagsflykt.

Jag hade ingen som helst aning om vem som hade gjort låten så jag skickade ett mail till Broeno och frågade vad låten hette och vem som stod bakom dessa fantastiska 6 minuter och 50 sekunders hedonism. Efter några dagar fick jag svaret att det var en konstellation som kallade sig Formosa som var upphovsmakare och att låten hette Kissy Lips (jag vet, underbar titel!). Dock påpekade Broeno för mig att han hade spelat in låten på 33 istället för 45 varv, versionen jag hörde var alltså betydligt långsammare än vad upphovsmakarna hade avsett. För några dagar sen hittade jag äntligen Kissy Lips som separat mp3:a och när jag väl hade fått ner den och lyssnat på den med ”rätt” hastighet förstod jag varför låten inte direkt hör till något av det mest kända som kan sägas ha balearic-anknytning. Den lät helt enkelt för jävlig med samtliga nyanser försvunna till andra sidan Aralsjön. Därför har jag nu med lite datorhjälp trollat ner Kissy Lips från hiskeliga 131 BPM till jävligt mysiga 116 BPM.

Lyssna och ångra att du inte var på Ibiza i somras.

Formosa - Kissy Lips (BPM-justerad)

/A

Jag blev tvungen

Canvas - The Cat

I den väldigt interna lilla bubbla som är vår värld har detta typ varit årets sommarplåga. Den har en sån kryptisk titel. När vi suttit på Rundelsgränd och gömt oss för morgonljuset denna sommar har vi tänkt mycket på vad Radio Slave (Canvas är ett alias för Radio Slave - alltså Matt Edwards) egentligen menat när han döpt sin låt till "Katten". Tur att Metro finns och kan förklara hur allt hänger ihop. Att alla släpp på Rebelone (detta är nummer nio) råkar vara döpta efter djur är bara en slump vettni. Melodislingan är så himla fin, låten skulle ju ha kunnat vara dubbelt så lång.

/E

en mikrofon i marianergraven

Djuphavsgravar är topografiska fördjupningar i havsbotten som uppstår i plattektoniska subduktionszoner. De flesta djuphavsgravarna är tusentals kilometer långa och sträcker sig vanligen till ett djup på 6 000 meter, eller 3–4 kilometer under omgivande djuphavsslätter och -bäcken. Marianergraven når på sitt djupaste ställe, Challengerdjupet, 11 034 meter under havsytan. Där låter det såhär:

Norman Nodge - nn 7.4

/ E