Året var - 2007

När jag kollar på den lista jag gjort över mina bästa låtar från detta år (jag gör alltid såna listor), kanske man kan se en tendens. Det är lätt att välja låtar som är ”episka” och lägga dom högst upp – som att en bra låt alltid är en låt som är maximal i pepp, eller åtminstone kan beskrivas som ”stor” eller som ett ”anthem”. Det har även funnits en del mer lågmälda låtar som gjort mycket för mig 2007 – kanske Italoboyz ”Victor Casanova” eller för all del Phoniques lilla hit ”Bang”. Man glömmer dom lätt på listan, och ändå är det svårt att peta bort låtarna som fått en att vilja flyga. Såhär alltså:


10. Ambivalent – R U OK? (Marco Carolas 4 beats remix)

Kanske mest en representant från en höst där Marc Houles buskistechno i ”Techni Vocals” (”why are all the vocals pitched down so low / this is the way we make techno”) nästan togs på allvar, och alla skulle berätta knarkhistorier över ett studsigt beat. Kanske olyssningsbart om två månader, kanske befriande att den djupt manliga, nördiga och ”seriösa” genren minimal techno visar prov på lite humor.

9. Paul Kalkbrenner – Altes Kamuffel

Märkligt att denna låt inte uppmärksammats mer. Bygger fint och ett bra exempel på hur det ”episka” varit lite av det bästa. Får mig att tänka på sommaren innan jag börjat sommarjobba – och att skita i att gå på Snärkan för att det var så gött hemma.

8. Petre Inspirescu – Sakadat

Oväntat att Rumänien och Bukarest skulle kännas som den hetaste skiten 2007, och nummer ett bland resmål att beta av. Den här låten tycker jag är en fin representant från en scen som på många sätt känns som Ricardo Villalobos 2.0. Oväntade ljud som inte låter det minsta konstlade utan bara bra, även om typ hela låten bygger på en putslustig bastuba.

7. Format:B – Vivian Wheeler

Den här vill jag ha med bara för att den, som det heter, ”svänger”.

6. Lee Curiss – 3 Fingers

2007 har också handlat mycket om ett avståndstagande från minimaltechnon och ett utstakande av en ny väg – ett mörkt sound där groovet är djupare och mer innerligt och stabsen är kartan att följa inåt. Som deep house som inte är så jävla spiritual hela tiden utan alltid håller sig i mörkret.

5. Simon Baker – Plastik

Årets ”Mouth to mouth”. Bevisar tesen om att varje melodi, hur enkel den än är, överträffar sig själv hundra gånger bara man kör den tillräckligt många gånger på repeat. Upprepning som euforins kärna, tillsammans med en optimal växling i intensitet.

4. Zander VT – Far from Jaded
Jag kan inte komma på någonting som låter mer ”2007” än denna låt. Extremt enkel vid första lyssningen. En koskälla dyker upp efter ett tag, slår bara ett slag på tvåan och fyran och det är den mest effektiva koskälla jag hört.

3. Canvas – The Cat

Radio Slave har med sin hypnotiska mörka techno inneburit ett ideal för mig detta år. Även om han släppt flera fantastiska remixer och åtminstone en lysande tolva under eget namn så är det ändå under aliaset Canvas som han skapat den största magin. Jag postade den här låten på bloggen tidigare i höst och skrev då att den är en sån låt som kan hålla på hur länge som helst. Lite som att äta en delikatess som aldrig tar slut, och man blir aldrig mätt. Ett skaldjur tror jag att denna låt skulle vara, med lime och aioli.

2. Faze Action – In the trees (Carl Craig C2 remix #1)

En gammal låt remixas av en man som antagligen skulle vara på alla runkiga omslag om det fanns en tecnhoversion av rocktidningen Mojo. Men alltså Carl Craig, som gjort mycket fint detta år precis som alla andra, är verkligen i sitt esse här. Som så ofta i hans produktioner handlar det om att bygga och bygga och bygga tills intensiteten är helt överväldigande. När den fetaste kicken kommer in, efter ungefär sex minuter, skulle man - om man skrev i den tänkta technoversionen av rocktidningen Mojo – kunna skriva något fyndigt på temat godståg som skenar genom Detroit C, med avspärrningsanordningar som flyger åt alla håll.

1. Len Faki – Mekong Delta

Jag tror att hemligheten med techno på många sätt är kombinationen av extremt banala, beräknande stilgrepp och väldigt komplexa, eller åtminstone framåtsträvande, musikaliska kompositioner. Sällan är det så tydligt som i denna, årets allra bästa låt. En melodi på tre-fyra toner som ändå är extremt fascinerande och en del av en musikalisk enhet som man inte riktigt blir klok på. Det var en gång i somras, utomhus på en fest i Orminge utanför Stockholm – jag kommer ihåg att jag tänkte att det var som att kunna stoppa musik i fickan.


Topp två, året i övrigt:

Låtar som inte är techno
1. R Kelly – Rise up
2. Yo Majesty – Club Action

Folk som använder sig av prefixet Lil’:
1. Lil’ Wayne
2. Lil’ Mama

Hatobjekt:
1. Jan Björklund
2. Mika

Saker jag har fått så jävla nog av:
1. Vuxna män i neon och keps som får sina låtar publicerade på discobelle
2. Hårdrocksbandet Justice

Sista-låten:
1. Beautiful Ballet – Energy
2. Copyright feat. Song Williamson – He Is (Sydenham & Rune Remix)

Och lite annat jag vill nämna:

”The Sun Can’t Compare” på Bäverns gränd, Cassy på Panorama Bar, ”Where is germany and how do I get there” med Ellen Allien på bilstereo i en 740 genom ett tomt Berlin halvsju en måndagsmorgon i juni, Ellen Allien på Esque i Stockholm, några dagar som var sommaren 2007 med varmt i vattnet i Länna, Uppsala i oktober, att jag åkte ganska mycket snowboard i år, många kvällar på Pallet, ”En vänlig grönskas rika dräkt”.

/ E